Vad innebär det att lära i frågor som handlar om miljö och hållbarhet? Hur skapas mening i frågor som berör våra känslor och värderingar, frågor som är ämnesövergripande och komplexa till sitt innehåll men som saknar säkra svar? Frågor som dessa kommer föreliggande avhandling i pedagogiskt arbete att fokusera, vilken genom två delstudier empiriskt undersökt yngre elevers meningsskapande i miljö- och hållbarhetsfrågor

Elevers lärande i miljö- och hållbarhetsfrågor är i tidigare forskning beskrivet som förståelse av komplexa samband, att det involverar känslor och värderingar, att sociala processer är av betydelse samt att det är relaterat till upplevelse och reflektion av naturmöten. Resultaten från studier i olika skolpraktiker visar också att miljö- och hållbarhetsfrågor ofta är ett innehåll i naturvetenskaplig undervisning och då som ett perspektiv på miljö- och samhällsfrågor relaterade till naturvetenskap. Tidigare studier visar också att mening i många fall har skapats genom situerade upplevelser, bland annat i utemiljöer. Etiska dimensioner av lärande i miljö- och hållbarhetsfrågor är vidare uppmärksammat, här framförallt genom att värderingar kan härledas till miljömässiga, sociala eller individuella dimensioner. En framträdande ståndpunkt tycks här framförallt vara relationella och kontextuella utgångspunkter för de etiska diskussioner som kan föras i en utbildningspraktik. Noterbart är att flera tidigare studier fokuserat antingen elever på gymnasienivå eller yngre barn i förskolan. Ett färre antal studier har samma studieobjekt som denna, elever 10-12 år. Avhandlingen tar härmed sin utgångspunkt i tidigare forskning och de perspektiv som där visat sig vara betydelsefulla aspekter av meningsskapande i miljö- och hållbarhetsfrågor. Framförallt uppmärksammas betydelsen av det relationella och det emotionsintegrerade lärandet, vilket avhandlingen syftar till att öka kunskapen om.

Läs mer om Annika Mannis avhandling